Feminin och maskulin kommunikation vad är det med det? What about feminine and masculine communication?

For English please scroll down.

När vi läste kommunikation på universitetet och jobbade med de här frågorna, gick det upp ett ljus för många av männen på kursen. ”Aha- så det är därför jag tror att min fru säger ja men hon säger att det har hon aldrig sagt. Det är därför hon säger att jag aldrig lyssnar och det är därför jag alltid tycker att hon alltid kommer från ämnet.”

Forskning visar att det finns stora skillnader mellan feminin och maskulin kommunikation. Det är viktigt att komma ihåg att alla människor har båda dessa delar i sig och man använder dem i olika utsträckning. Ofta använder kvinnor mera av det feminina sättet att kommunicera och män mer av det maskulina och det handlar inte om att ändra på oss själva för att det ena eller andra sättet skulle vara bättre. Det handlar om att vi kan underlätta förståelsen genom att veta att skillnader finns.

Hur kan skillnaderna se ut?

Feminint: Att uppmuntra den som talar genom att nicka, mumla med och ibland prata samtidigt, att väva samman olika ämnen till en helhet, att gradvis gå över till ett nytt ämne, att tala i förminskande ord, att tala underförstått.
Maskulint: Att kämpa om ordet, att hoppa från ett ämne till ett annat, att upprepa vad föregående talare sagt, att ställa en annan person mot väggen, att bekämpa varandra.

Skillnaderna kan ställa till med vissa svårigheter, t ex när kvinnor nickar för att uppmuntra män att tala klart och männen tror att de håller med eller när kvinnor ger förslag i form av en generell fråga och männen inte uppfattar förslaget utan svarar ja eller nej på frågan. Att tala i diminutiver kan vara klart farligt för hälsan, som när min mor berättade för läkaren att hon ”nog hade lite ont i sina ben”, vilket var en klar underdrift när hon knappt kunde gå.  Läkaren var man och uppfattade inte allvaret i hennes påstående.  

Forskningen anger att en del av skillnaderna kan härledas från att kvinnor oftare har haft ansvar för familjens relationer medan männen har slagits om utrymmet i krig eller i arbetslivet. När nu samhället förändras kanske det även sker en förändring av kommunikationssättet så att både män och kvinnor mera blandar maskulint och feminint. Tyvärr är det inte så enkelt att vi själva kan välja hur vi vill göra. Vi har fortfarande mötesformer i arbetslivet och i det offentliga som stödjer det maskulina sättet att tala.

Vi har debatter, som kommer av franskans de – av, från och battre – kämpa, som betyder att slå sönder, dvs bekämpa sin motståndare. På wikipedia står det att debatt är ett system för logisk argumentation och jag undrar bara, vems logik? Vi har diskussioner som kommer av latinska discutare, dis – isär och quatere – skaka, att skaka isär, vilket inte är så bra när man vill ha en helhet. Idag talar många om dialog, som betyder genom samtal. Tyvärr kan vi inte själva välja dialog, när vi är hänvisade till sammanträdesrum som möbleras med stora bord som skiljer deltagarna åt med flera meter. Jag minns fortfarande det samtal vi skulle ha med en kommunikationschef på Volvo. Vi visades in i konferensrummet, gigantiskt mahognybord för ett tjugotal personer. När vi skulle lämna över dokument fick vi skicka dem tvärsöver bordet, ungefär som i en film där man skickar ölglas längs bardisken. Det fungerade dåligt med dialogen, i alla fall för oss två kvinnor.

Slutsats: Om vi vill skapa dialog där vi samtalar om alternativen och ökar förståelsen för varandras perspektiv, så behöver vi annan möblering och andra mötesmetoder än de som skapats av män för män under slutet på 1800-talet.

What about feminine and masculine communication?

When we studied communication at the university and worked with these topics, many men in the group had an Aha-moment. ”So that is why I thought my wife said yes and she said she never did. That is why she says I never listen and I always think she digresses.”

Scientific research shows that there are differences between feminine and masculine communication styles. It is important to remember that every human being has both these styles and uses them in different variations. Often women use more of the feminine communication style and men more of the masculine and we should not start to change ourselves to one style or the other. This is about that we can support understanding when we know that there are differences.  

What might the differences look like?

Feminine: To encourage the one speaking through nodding, mumbling along or even speaking simultaneously, to weaving different topics together into a wholeness, to gradually move to a new topic, to use diminishing words, to speak implicitly.  

Masculine: To fight for speaking space, to jump from one topic to another, to repeat what the former speakers said, to accuse or challenge another person, to defeat each other.

The differences could stir up some problems, for example when women nod to encourage men to speak until they are finished and men believe that women agree or when women make a suggestion shaped as a broad question and men don´t catch the suggestion but answer yes or no to the question. To use diminishing words could be dangerous for your health, as when my mother told the doctor that she “probably had a little bit of pain in her legs” which was a clear understatement since she barely could walk. The doctor was a man and did not understand the serious in her statement.  

Research indicates that some of the differences can be drawn from the fact that women more often have taken responsibility for the family´s relationships while men have fought for the space in wars or at work. Now when society is changing, there might be a change also in communication styles so that men and women more often will blend masculine and feminine communication styles together.

Unfortunately we can not decide for ourselves how we want to do this. We still have meeting formats at work and in public life that supports the masculine communication style.

We have debates, which comes from the French words de – of, from and battre – fight, which means to break, that is to combat ones opponents. Wikipedia says that debate is a system for logical argumentation, and I just wonder, who´s logic?  We have discussions, which derives form the Latin words dis – apart and quatere – shaking, to shake apart, which is not so good when you want to see the wholeness. Today many are talking about dialogue, which means through discourse. Unfortunately we can not ourselves choose dialogue when we are directed to meeting rooms furnished with large table that separates the participants by a large distance. I still remember the dialogue we wanted to have with a communication director. We were shown into the room for board meetings at Volvo, with a gigantic mahogany table for about twenty people. When we were handing over documents, we had to slide them across the table, the way they do in movies, when you forward beer glasses along the counter. It did not work well.

Conclusion: When we want to create dialogue where we talk about alternatives and deepens the understanding of each other perspectives, we need another way to furnish the room and other meeting methods than those that were formed by men for men at the end of the 1800´s.