Att utveckla ledarskap, en personlig berättelse

Min resa med the Genuine Contact© program började egentligen redan när jag var barn. Jag såg hur bönderna i trakten hjälptes åt för att kunna få in skörden i tid, hindra skogsbränder från att förstöra hela deras årsinkomst och dela maskiner för att slippa stora investeringar. När de behövde köpa eller laga något så gick de till närmaste grannarna. Affärer gjordes ofta upp över köksbordet. Det fanns inte på kartan att de skulle åka förbi närmaste affären för att köpa socker och kaffe. Jag tror inte att de var de bästa vänner. Det fanns grannfejder och tvister om jaktmarker och gränser men alla bjöds till de stora kalasen och alla var tvungna att jobba ihop för att överleva.

När jag började jobba så ville jag samarbeta för att ett bra resultat skulle komma alla till del. Jag tyckte inte att det gjorde så mycket att man gick över gränserna mellan organisationer eller avdelningar, om man då fick ett bättre resultat. Tyvärr fungerar det inte riktigt så i dagens samhälle. Den lokala gemenskapen där man pratar med varandra och löser problemen tillsammans har splittrats och organisationer är ofta uppbundna av direktiv och kontrollsystem från regionala eller nationella enheter. Därför blev jag glad när jag efter många års arbete, äntligen kom i kontakt med Genuine Contact©-programmet, som bygger på att man tar tillvara alla människors hela kompetens och visdom. Arbetssättet i programmet skapar en miljö där samarbete är normen och där människor får lov att vara sådana de är.

Min första kontakt med Genuine Contact©-programmet kom redan 1999 när jag arbetade för Centerpartiet och tillsammans med dåvarande partisekreterare Ola Alterå letade metoder för att låta det nya partiprogrammet skrivas av medlemmarna. Det var då Open Space Technology kom in i bilden. Den föreläsning och kurs som jag gick för att lära mig metoden leddes av Birgitt Williams, Dalar International. Hon hade precis skapat Genuine Contact©-programmet efter att ha jobbat med enbart Open Space-metoden under många år. Det kändes som om jag kommit hem och Centerpartiet fick en stor dos Open Space under några år.

Det som Birgitt insett när hon lade till några komponenter och skapade GC programmet var att det räcker inte med Open Space vid några få tillfällen. Det behövs ett helt nytt operativsystem i organisationerna. Det behövs en genomgripande förändring av arbetssätt som i sin tur leder till ett helt nytt tänkande. En person eller en avdelning kan mycket väl arbeta enligt Open Space-principerna under lång tid men om inte ledningen också förändrat sitt arbetssätt utan gör som man alltid gjort, så återgår man till det gamla vid minsta förändring eller hot från omvärlden. Det blir inte bara en återgång till det gamla utan en mycket värre situation, särskilt för dem som blivit vana vid öppenhet, kreativitet och rak kommunikation.

För mig var mötet med Birgitt, början till en helt ny fas i livet. Det var ett naturligt sätt att arbeta på, som stämde med min innersta övertygelse. Jag gick alla utbildningar i programmet, en i Berlin där jag direkt efteråt flög till Centerpartiets riksstämma och gjorde ett Open Space-möte med ca 1000 personer. Det var häftigt! Den respekt som alla förslag hanterades med under den stämman, var verkligen något särskilt. Till och med de som inte fick igenom sina idéer, var nöjda för de hade blivit lyssnade på. När en kollega frågade om vi skulle åka till USA och bli auktoriserade trainers svarade jag naturligtvis ja. På sjätte dagen efter 9/11 landade jag i Raleigh och tog en taxi till Birgitt och Ward som hade utbildningen på sina föräldrars hästranch.

 

De tio dagarna var en omvälvande tid då jag upptäckte att det fanns verktyg, berättelser och metoder för det samarbete och den grundsyn jag växt upp med. Jag ville ha mer och insåg att jag behövde komma tillbaka. Under 10 års tid återvände jag varje år i september för att under en månad hjälpa Birgitt och Ward med deras kurser. Jag deltog i kurserna, såg till att deltagarna fick ordentlig mat och gjorde min egen personliga resa som både förändrade mitt arbetsliv och mitt privatliv.

Tillsammans med en kollega startade jag utbildningarna i Sverige och Norge. Ett par hundra personer har gått några av delkurserna och använder programmet i sitt jobb. En stor utmaning var att genomföra den första auktorisationskursen utanför USA där jag var den som höll i kursen tillsammans med min kollega Cia Brinkåker. Det var en fantastisk vecka där sex nya trainers blev auktoriserade. Jag har sedan dess auktoriserat ytterligare två trainers och gruppen växer, nu senast i Tyskland och Indien.

Så hur utvecklas då ledarskapet? To be continued……….